Caina Vintage
Caina i sin första upplaga öppnade 1980 på Folkungagatan på Södermalm i Stockholm — på den tiden en udda adress för en restaurang med ambitioner. Den var och är enligt många fortfarande en av de få genuina italienska restaurangerna någonsin i Stockholm. Caina var långt före sin tid med en minimalistisk inredning med stengolv, stora fönster utan gardiner och vita väggar prydda med djärv modernistisk konst och fotografi.
”När vi öppnade så undrade folk vad fan det här var för någonting”, berättar Sandro Catenacci. ”På den tiden betydde en italiensk restaurang i Stockholm antingen en billig pizzeria eller kanske någon Disney-romantisk grotta med Lady & Lufsen-känsla, levande ljus och sådant. Men jag hade varit i New York och var inspirerad av modernistiska restauranger där borta. När vi tog över lokalen hade det varit pub där. Golvet var täckt med en äcklig heltäckningsmatta och väggarna med allt möjligt. Jag har fortfarande märken på mina händer och armar från alla kemikalier vi använde för att få bort limmet från det fantastiska stengolvet vi upptäckte under mattan.”
Fyra generationer Catenacci arbetade i köket och matsalen på Caina, bland dem den 14-årige Stefano Catenacci, som assisterade sin pappa Enzo vid spisen. Brödernas gammelfarmor Nonna Fellucca ansvarade för skalningen av de stora mängder vitlök som gick åt i köket.
Efter en trög start så blev Caina snabbt en formidabel succé, hypad och omsusad i Stockholms vid den tiden lilla klick av frekventa uteätare och krogmänniskor. Restaurangen var fullpackad varje kväll i tre års tid. 1983 lämnade Sandro Catenacci Caina för att istället ta över den större restaurangen Capri på Östermalm.
”Vi hade olika syn på hur en restaurang skall drivas, min pappa och jag”, berättar Sandro. ”Vi serverade ju en traditionell och äkta italiensk meny, inte den vanliga pizza-lasagne-tortellini-blandningen som folk var vana vid. Ibland hade vi till och med rätter såsom fårhjärna på menyn. När gäster klagade så kom pappa ångande ut från köket, skällde ut dem och bad dem att försvinna från hans restaurang och gå till McDonald’s istället. Jag för min del förespråkade en något mer flexibel attityd…”.
